magnoliaknoppen

Det lilla bakelitbarnet har ljugit IGEN! Vad trött jag blir... Sen är det så pass långt mellan gångerna så jag börjar hoppas att det kommer att vara lugnt och fint i fortsättningen. Men så smäller det till igen.
Sen är det ju så himla tråkigt att han tror att vi är så grymt lättlurade eller ointelligenta att vi inte kommer att komma på honom. Så genomkorkad, både jag och hans pappa har liksom tillgång till hans frånvarosystem... Hans ursäkt är att han inte mår bra. Då vete fan vad som krävs för att han ska må bra!? Kanske det skulle vara bättre om han flyttade till sin mamma om han är så olycklig hos oss? Riktigt tilltalande tanke, även för sambon tror jag. 

                                               


Förresten är det hans födelsedag idag, han fick ett playstation som han blev riktigt glad för. Han köper aldrig något till sig själv utan är bara generös mot alla andra (dvs mig) Brydde mig inte ens om att väcka det sovande trollet. Hans andra barn, dottern, ringde faktiskt och grattade! Kan inte låta bli o undra om hon har några baktankar, sicken hemsk styvmoder jag är!!

Istället för bonusbarn så blir det idag bakelitbarn. Efter en lång historia med att ha varit slarvig med cyklar och glömt att låsa dem o så vidare, lånade jag igår ut min cykel till J. I morse skulle vi använda den då fanns den inte där!!!!
Vad trött jag blir......
Han hade inte stake/mod att berätta det igår kväll när han kom hem. Tänk om jag skulle haft den till jobbet - vad galen jag hade blivit.
Han kom med nån förklaring att hans tjej hade blivit hotad så hennes mamma hade kört honom hem....
Men det känns som om allt upprepar sig från de andra gångerna han bott här. Han har inte stått för det han gör utan skyller gärna ifrån sig, alla andras fel utan hans egna.

Imorgon flyttar bonustonåringen in. Har så himla många mixade känslor.
Sen är det ju det där med mindfulness - att alla möten är nya och sker förbehållslöst. Jag måste försöka tänka så.
Även att jag inte kan jämföra min son med honom. Det är som att välja mellan äpplen och päron, men det är inte helt enkelt.
Han har en flickvän sen några månader tillbaka, hon är några år yngre men de har sovit över hos varandra sen han flyttade härifrån. Hur ska "vi" göra med det? Ska försöka släppa det eftersom det inte är mina bekymmer egentligen. Men det är svårt.

Men jag försöker faktiskt att vara uppriktigt glad och öppen för att det har skett en förändring hos både J och mig.

Kram så länge