Så var det dags igen...
Det lilla bakelitbarnet har ljugit IGEN! Vad trött jag blir... Sen är det så pass långt mellan gångerna så jag börjar hoppas att det kommer att vara lugnt och fint i fortsättningen. Men så smäller det till igen.
Sen är det ju så himla tråkigt att han tror att vi är så grymt lättlurade eller ointelligenta att vi inte kommer att komma på honom. Så genomkorkad, både jag och hans pappa har liksom tillgång till hans frånvarosystem... Hans ursäkt är att han inte mår bra. Då vete fan vad som krävs för att han ska må bra!? Kanske det skulle vara bättre om han flyttade till sin mamma om han är så olycklig hos oss? Riktigt tilltalande tanke, även för sambon tror jag.
Förresten är det hans födelsedag idag, han fick ett playstation som han blev riktigt glad för. Han köper aldrig något till sig själv utan är bara generös mot alla andra (dvs mig) Brydde mig inte ens om att väcka det sovande trollet. Hans andra barn, dottern, ringde faktiskt och grattade! Kan inte låta bli o undra om hon har några baktankar, sicken hemsk styvmoder jag är!!
