Söndag - behöver det vara en ångestdag?
Förut har söndag alltid varit en riktigt pissig ångestdag för mig. Ångesten har nästan börjat på lördagen efter lunch redan.
Men nu försöker jag att ta tillvara på alla dagar (på tal om mindfulness). Det blir så tråkigt att deppa en hel dag. Just nu är jag ensam hemma för sonen har åkt till sitt sommarjobb uppe i Bohuslän och sambon är hos sin mamma en stund. Riktigt trevlig kvinna som jag tyvärr inte träffat så många gånger.
Vet inte riktigt vad det beror på för vi bor inte så långt ifrån varandra. Men det kanske kan bli ändring på det.
Har ju fått mig en hel del tankeställare de sista åren med min pappas stroke, min kompis cancer och min mammas kramper med andningsstillestånd. Livet är för kort för att slösaas bort.
Därför tycker jag att det är viktigt att omge sig med personer som tillför en positiv energi. Inte låta människor som är bitchiga ta för mycket eneregi av en. Så jag försöker att inte låta personer som stör mig mycket ta för mycket energi av mig.
Tex så har jag en ex.bror som sugit ut så mycket energi från mig och som varit så egoistisk och manipulerande. Jag lät det gå så många år i onödan då jag tillät honom att styra över mig och min energi.
Nu har jag istället valt att se honom som en "icke-person" som det efentligen är synd om för han kommer med största sannolikhet sluta som en mycket ensam person. Precis som vår biologiska "donator".
Så, på tal om bananer, ska vi gå ut på en härlig promenad i det fina vädret. För imorgon är en helt annan dag - kram
